Ibland sköljer kärleken över en och jag kan inte riktigt fatta hur jag kom just hit. Hur jag träffade just Fredrick av alla människor där ute och hur vi kunde få just Elise och Julia. Allting känns så självklart – självklart att det skulle vara Fredrick och självklart att våra barn skulle se ut och vara på ett visst vis. Självklart att våra liv skulle vara precis som de är just nu och självklart vilka planer som ligger framför våra fötter.

Lika självklart är det att ha våra familjer vid vår sida och ställa upp för dem som de ställer upp för oss i vått och torrt.

Jag är bara så fruktansvärt tacksam för hur livet blev och är just nu. Vem kan jag tacka för det?

Processed with VSCOcam with a4 preset

// Ingen är mer glad än jag att få se det här varje morgon. Min älskade, älskade familj. <3 //

 

Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

4 comments

Svara

Förstår känslan 🙂 känner igen mig i kärleklskänslan och man undrar verkligen vem man ska tacka!
Härlig känsla <3
Fin blogg du har 🙂

Svara

Men fina, fina du! Tack <3 Kramar!

Svara

Förstår känslan 🙂 känner igen mig i kärleklskänslan och man undrar verkligen vem man ska tacka!
Härlig känsla <3
Fin blogg du har 🙂

Svara

Men fina, fina du! Tack <3 Kramar!

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *