Hej på er! 
 
Hoppas ni haft en bra dag hittills. Något roligt som händer ikväll kanske?
 
Jag måste få avreagera mig lite. Imorse hämtade vi D-vitaminer på BVC (så fruktansvärt generöst tycker jag! Heja heja!) och jag passade då på att låta Julia leka lite i deras väntrum. Väntrummet är verkligen superfräscht, stort och bra uppbyggt med mängder av leksaker. Ännu ett plus! 
Men så sitter jag där i soffan och tittar när Julia springer omkring. Hon leker med allt och är superglad – jag blir alldeles varm i mammahjärtat. 
Då kommer det en kille på kanske 4 år tillsammans med sin mamma och han börjar ta allt som Julia rör vid. Han sliter ifrån henne bilar, drar undan gåvagnar och stänger spisluckan med en smäll. Tur att hon inte klämde fingrarna! 
Det spelar ingen roll hur mycket jag leker med henne, hur mycket lockar henne bort från den här lilla killen – han kommer fram och fortsätter slita saker ifrån henne. Och vad gör mamman? Ingenting! Sånt blir jag så trött på! Förstår inte vissa föräldrar att de har ett visst ansvar? 
Jag gillar inte att säga till andras barn – det är inte min uppgift. Däremot är det min uppgift att skydda mitt eget och när han då sedan puttar Julia så att hon faller bakåt så brister mitt humör och jag säger med skarp ton ifrån att så gör man absolut inte.
Här tycker man ju ändå att mamman iallafall ska lyfta på huvudet för att se vad som händer, men hon sitter fortfarande med sin mobil och bryr sig inte ett dugg. 
 
Var sjutton är ansvaret någonstans? Vad skulle behöva hända för att hon skulle ta hand om sin son? Om man inte lär sina barn rätt och fel medan de är små – när ska man göra det då? 
 
Så, nu är jag lugn igen, haha. Men sånt här går jag igång på – hur funkar ni? Har ni också varit med om det här? 
 
Ha en fin kväll älskade ni.
 
Kram. 
 
 
Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

10 comments

Svara

Oj!!! Jag vet inte om jag upplevt en så dramatisk situation med E än… En gång försökte ett barn stjäla en boll från oss på lekplatsen, men den hade jag namnat, så det blev inte en så långvarig problematik eftersom jag då var helt säker på att hon ljög när hon sa "Det är min boll" 😅❤️

Svara

Hahaha. Nej, men det är ju så vanligt att barn sätter ner foten mot varandra – jag tycker bara att det är föräldrars ansvar att se så att det inte går för långt :'( Slåss måste man lära dem att inte göra tycker jag. Kram <3

Svara

Jag hade blivit tokig! Jag har sagt till barn många gånger när deras föräldrar inte brytt sig. Förstår inte hur man bara kan släppa sitt barn sådär. Nu är min son 10 år men jag säger ofta till hans kompisar om dom är med hem eller följer med oss någonstans. Jag är den vuxna och är dom med mig så bestämmer jag. Men de är ju annorlunda med större barn.

Svara

Ja, men det är väl så man får göra antar jag. Vissa kör väl med den uppfostringsmetoden, vilket är lite ofattbart i mina ögon. Har hört fler som råkat ut för samma sak så tyvärr känns det rätt vanligt.. Jag tycker iallafall att man gör rätt som säger ifrån – ingen ska ju få vara taskig mot någon varesig det är ens barn eller inte 🙂 Kram <3

Svara

Jag hade velat gå fram och säga till mamman 😳 Det är ju just sådana barn som han som blir "bråkstakar" och får det supersvårt i livet för de aldrig fått lära sig att det finns gränser på hur man beter sig 🙁 Om mamman dessutom sitter med mobilen tyder det ju på att pojken faktiskt VILL ha hennes uppmärksamhet när han beter sig sådär 🙁 så trakiskt :(!!! Förlåt men stackars pojk. Hoppas mamman vaknar till och de snart annars har vi ett stort socialt problem med den pojken om 20år 🙁

Svara

Du har all rätt att bli förbannad, vilken normal människa som helst skulle reagerat precis likadant. Detta är inte okej och det är såna föräldrar och så småningom barn som man kan bli mörkrädd för om några år, fy!

Svara

Visst är det så! Alla måste veta om att det finns gränser för vissa saker. Stor kram! ❤️

Svara

Hej! Är mormor idag till en 4åring, har haft tre egna barn o jobbat som dagmamma en lång period.
Jag säger alltid ifrån när barn beter sig som den där killen gjorde, vänligt men bestämt o har det ingen effekt påkallar jag föräldrarnas uppmärksamhet
De föräldrar som inte bryr sig när barnen beter sig illa gör ju sina barn en björntjänst, för att få ett bra liv o sociala relationer måste man veta hur man gör, detta ska ju föräldrar lära sina barn, en fördeldå om man släpper sin mobil en stund 🙂

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *