Hej Malin! Tänkte be dig dela med dig kring hur ni gjorde vid nattningen av era tjejer då de var bebbar om du känner för det. Sov de i din famn på kvällarna efter amning eller kunde de sova själva i sina sängar eller dylikt? Jag har en tjej som snart blir 4 månader som jag har sovande i min famn oftast hela kvällarna fram tills att jag ska sova. Blir inte så mycket egentid. Men jag är lite lat och tycker det är bekvämt att ha henne i famnen än att behöva rusa in och lägga om henne igen. Det kan ta en stund. Och tvn brukar locka en del. ;P /Frida
 
Svar: Hej Frida! Haha, det är faktiskt helt galet hur snabbt man glömmer saker och ting, så som nattningen och den första tiden, men jag ska försöka skaka lite på huvudet och hoppas att minnet kickar in 🙂 
 
Vi är – precis som dig – riktiga tv-fantaster. Antagligen lite mer, för ingen kollar så mycket tv som vi gjort. Nu blir det visserligen lite mindre eftersom jag gärna sitter framför datorn istället eller så underhåller vi Elise som är vaken till .. ja, sent. 
 
När Elise var liten var ju allt så himla nytt. Det var mysigt att ha henne nära hela tiden och hon låg där i sitt babynest bredvid oss i soffan varje kväll. Något säger mig att hon vande sig vid ljudet från oss och tvn att hon nu kan sova genom allt. När hon var runt 2 månader så började vi dock natta henne i vår stora säng och bullade upp rejält med kuddar och täcken runt nästet. Jag ammade liggandes på sidan och superbekvämt med halva kroppen i hennes näste för att kunna smita därifrån när hon var nöjd.  Vårt sovrum ligger vägg i vägg med vardagsrummet och vi hade dörrarna öppna för att kunna se henne. Det gick skrämmande bra. 
 
Så kom Julia. Haha. Lägg in en liten skräck-melodi där så det blir lite känsla! Nej, jag skojjar bara, men Julia har faktiskt varit motsatsen till Elise. De är som natt och dag vad gäller precis allt. Sedan dag 1 så vill Julia vara nära, och även om hon sover i eget rum nu så har hon helt klart varit den som velat stanna kvar hos oss längst. Jag kunde amma henne i timmar och hon satt som ett litet plåster på mig om kvällarna. Konstigt nog så har båda barnen varit riktiga kvälls-ammare och ätit tills det ekat tom – gärna lite till efter det. 
 
Lösningen då? Vår lösning för att få barnen att sova i egna sängar har varit blod, svett och tårar. Haha, nästan, inte riktigt så jobbigt kanske. Jag tror att om du ger det 2-3 dagar där du lägger henne i samband med amningen så vänjer hon sig vid ensamheten. Förstår du hur jag menar? Att man lär henne att du faktiskt kommer tillbaka när det är dags för mat. Är det något man behöver som mamma och förälder så är det egentid – om den så varar i ett par minuter. Försök verkligen att slappna av och tillåt dig att bara vara den stund hon sover. 
Jag vet att det tar en stund att natta de flesta gångerna, men det kan vara värt det om man får in rutinen hos den lilla. 
Amma i er säng och glöm inte att bulla upp rejält med kuddar runt omkring. Ska hon sover i egen säng så lägg hellre över henne när ni själva ska sova tycker jag – kanske blir det bra att amma där innan ni också ska sova för natten. 
De första månaderna är lite knössliga innan man kommit in i det nya livet, men jag tror att om man slappnar av och verkligen tar en stund i sänder så kommer allting lösa sig – även tv-tittandet kommer tillbaka 😉
 
Hoppas du fick svar på din fråga Frida! 🙂 
 
Kram. 
 
 
Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

4 comments

Svara

Tack för ditt svar. 🙂

Svara

Hoppas det var ett okej svar – kände att jag blev lite luddig där ett tag, haha. Kram going <3

Svara

Mycket tydligt och bra svar. 🙂 tack igen!

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *