God morgon solstrålar! 
 
Solen är visserligen det sista man ser skymten av här i Göteborg – det fullkomligt öser ner! 
Gårdagens morgon började med att jag och Fredrick gick ner på hotellfrukost och efteråt tog vi en kall, men härlig promenad på stranden – den här morgonen började helt tvärtom. 
 
Jag var ute i god tid och hade väl ändå 10 minuter tillgodo när barnen skulle ner i vagnen. Jag kom ner för trappan och förberedde mig på att dra ut vagnen från där den brukar stå. Skillnaden idag var ju bara den att där fanns ingen vagn! Åh, nej – stulen? Absolut inte. Det var bara det att Fredrick på något magiskt sätt lyckats missa att den tog upp typ halva bilen när han åkte till jobbet imorse. 
-”Jag kan lämna den vid lunch” fick jag till svar. JAHA?! Hur hjälper det mig nu? Som tur var så sprang jag ju med löparvagn en gång i tiden och även den stod i trapphuset. Jag drog ut vagnen och självklart tyckte Elise att hon hade första tjing. Skulle jag bära Julia i regnet? Hon hade ju inte ens skor på sig! (bekvämligheten med korta avstånd och åkpåsar). 
Paraplyet till vår Bugaboo låg bredvid och jag lurade bokstavligt talat ut Elise i det blöta – försökte göra det roligare med ett stackars paraply. Det funkade ungefär 2 meter innan hon ville åka vagn igen. Satte henne framför Julia på fotstödet – PERFEKT! Vi gick 5 meter och Elise druttade ner rakt i en vattenpöl = hon blev pisseblöt. Samtidigt glömmer jag regnskyddet och springer tillbaka in till svalen. Ut igen.
-”Extrakläder finns på dagis” sa jag högt till mig själv och trugades med Elise om att paraply-äventyret var superhäftigt! Och det funkade. Tack och lov. Hela vägen till förskolan. Som jag älskade min älskade dotter lite extra där och då. 
 
Nu hänger kläderna i torkskåpet på förskolan, Julia har lekt av sig på stadsbiblioteket, sover i vagnen och jag sitter äntligen här med en kaffe i högsta hugg.
 
För ibland blir man verkligen testad av livet – och vi vinner varenda jäkla gång.
 
Kram till er och ha en fin dag! 
 
// Från en dag till en annan. //
Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

2 comments

Svara

visst är det skönt när man kan fnissa åt det efteråt, även om det där och då kan kännas överjävligt 😉
Skulle fotografera barnen igår varpå äldsta sonen grät och yngsta kräktes en sådandär fantastisk bebisspya från ingenstans. 5 min tidigare kändes förhållandena perfekta för en underbar syskonbild.
Jaja, nytt försök en annan gång 🙂

Svara

Hahaha, visst är det så! Jag smsade ett argt sms till Fredrick och frågade hur fasen han kunde missa vagnen – en stund senare kompletterade jag det med att förlåt, haha. Du, jag känner igen det där SÅ VÄL! Tänkte fota tjejerna i parken häromdagen – helt plötsligt var snön borta och regnet öste ner. Mycket till bild där, haha.
Hoppas du får en fin dag Nina!
Kram <3

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *