Hej!

Jag kom på mig själv imorse med hur sällan jag faktiskt säger just Elise och Julia. Jag skulle säga till Elise att vi skulle hem till hennes lillasyster när vi stod där på förskolan och kläcker då självklart ur mig ”Julen” – ett av Julias alla smeknamn. Lärarna log och vinkade hej då.

Det här med smeknamn är lite roligt tycker jag. Undra varför man oftast blivit kallat något annat än sitt födelsenamn – något kort, lättsagt eller kanske ett annat namn som inte alls påminner om vad man egentligen heter.
Fredrick brukar kalle mig för Malle (från mitt förnamn) eller Stenen (från mitt efternamn), men jag tror aldrig jag varit den med flest smeknamn om jag ska vara ärlig. Det är dessutom rätt svårt att rimma på Malin så det har jag också ‘sluppit’. 

Att det tog oss bra lång tid att bestämma namn till våra tjejer är nog för att jag är nojjig vad gäller rimmandet. Jag hade en gång en arbetskamrat som hade tre barn: Kajsa, Moa och Petter. Av någon sjuk anledning blev det Kajsa-Bajsa, Moa-Toa och Petter-Toaletter. Just det här exemplet är ju rätt så roligt, men alla vill inte bli kallad något. Min syster heter Louise och det krävdes mycket av henne för att folk inte skulle kalla henne Lollo – hon ville bara inte det och det respekterade de flesta.

Men även om vi letade namn som galningar när vi döpte Elise och Julia så har de ändå blivit kallade en hel del. Ett par exempel är:

Elise – Lisen, Fisen, Gosing, Busan, Bästis.

Julia – Smulen, Bulen, Julen, Busen, Bulia, Jul-Grisen,

Har du ett smeknamn? Finns det någon historia bakom det eller har det bara uppkommit? Kallar ni era barn för något? 🙂 

Kram.

DSC05682

// Bild från Italien i somras. Åh, vilken syskonkärlek! <3 //

Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *