Varför visar jag inte upp kritiska kommentarer?

Hej! Igår fick jag en fråga här på bloggen där en tjej undrade varför jag väljer att ta bort kommentarer som är kritiska. Jag tänkte att vi tar upp svaret på den frågan utanför frågestundssvaren imorgon eftersom frågan i sig är ett viktigt ämne när det kommer till min blogg.

Jag tar alltid åt mig kritik ska ni veta. Precis som en svamp så suger jag upp det tills det inte finns något kvar. Dels för att jag vill utvecklas men också för att det är så jag fungerar – på gott och ont.
När jag får tråkiga kommentarer så ger de mig en klump i magen och jag blir ledsen. På något sätt vill jag få alla tillags, men borde veta att det såklart är en omöjlighet. Det kan handla aggressivitet om delade meningar (som alla får ha såklart! Jag är inget facit!), personangrepp eller åsikter med tråkiga toner.

Ni som har hängt med ett tag vet att jag är väldigt anti näthat och därför har jag valt att godkänna kommentarer innan jag publicerar dem. På så sätt kan jag välja vilka jag vill ha synliga. Nu säger jag inte att alla kritiska kommentarer är näthat, men för mig betyder det mycket hur en fråga läggs fram. Det är egentligen inte vad man säger utan hur man säger – precis som i verkliga livet. Jag kommer aldrig ge en näthatare utrymme till att göra sin röst hörd på min blogg för det här är inget ställe för den personen att skriva av sig på utan det är min blogg som jag vill ska vara en lycklig plats.
Jag har valt att dela med mig av mitt liv som jag har valt ska vara lyckligt. Jag är en glad person med mycket energi och jag vill aldrig någon något ont. Jag har varken tid eller lust med trams om varför jag väljer ett visst klädesplagg, varför jag ger barnen en glass en måndag eller varför jag tycker som jag gör. Det bara är så. Vi lever inte alla efter en mall utan är olika individer som tycker och gör olika. Och det är ju också det som är så himla härligt, eller hur?

Så nu vet ni det och jag hoppas det var ett okej svar på den frågan 🙂

Ha en fortsatt härlig söndag så hörs vi snart igen!

Kram.

kommentarer

I den här bloggen vill jag sporra fler till att våga vara lyckliga! Vi lever bara en gång och alla är värda att leva sitt liv till det yttersta! <3

God morgon!

Här sitter jag i en väldigt tyst lägenhet och det enda som hörs är ljudet från tangenterna och Emilia som snarkar bredvid mig. I rummet bredvid ligger Elise och Julia tillsammans med mamma som sov över här inatt. Jag hörde att Elise låg och pratade med mamma väldigt länge igår kväll – så länge att jag hann somna innan dem, haha. Undra hur länge Elise höll henne vaken..?

Vi hade en väldigt mysig dag hos farmor igår. Det var många kramar, mycket mat och såklart en drös med kärlek. Jag fick en fråga här på bloggen igår hur det kommer sig att jag inte träffat min bror på så länge och ärligt talat så har jag inget vettigt svar på det. Egentligen är det ”bara” sedan Elise döptes i januari 2015, men det är såklart på tok för länge däremellan! Han och hans tjej bor uppe i Stockholm och vi här nere i Göteborg. Vi har helt enkelt inte fått till det, men allt eftersom barnen blir äldre så blir det också enklare att sova borta så nu ska vi nog lyckas ses lite mer frekvent 🙂

Idag är det söndag och jag tycker de här dagarna som Fredrick varit borta har gått allt annat än långsamt. På väg upp till farmor igår så satt mamma bredvid och uppdaterade mig om hur det gick för honom på Cykelvasan och jag blev bara med och mer nervös. När sista uppdateringen avslöjade att han hade 600 meter kvar så kunde jag se honom framför mig: hur han flög upp för den där lilla bron och ut på spurtsträckan. Hur han gav sina sista krafter och hur han passerade in i mål. På vilken tid? 2:56! Av 13.000 startande hamnade han på plats 142 och jag blev alldeles mållös med stolta tårar i ögonen. Han är så förbaskat grym!

Idag kommer han hem och innan dess ska jag köra hem mamma och hinna fixa min systers hår. Det ska färgas och det ska klippas och däremellan ska vi leka med barnen på lekplatsen hemma i deras område.
På tal om att leka så var jag ute och sprang igår kväll. Regnet öste ner men jag hade ett stort leende på mina läppar. Det är så skönt att vara igång igen! 3,85 km blev det på 21:20 min.

Nu ska jag ta en morgonkaffe. Vad ska ni göra idag? 🙂

Kram.

kappahl womanswedish benner senner feet feet fika syster brorräkor lunch sister in law mother grandmother baby girl brother in law brorbror brorbror

Underbara dag <3