Hej på er! 
 
Igår kväll när jag skulle lägga mig så började jag fundera mycket på det här med barnuppfostran och tankarna kunde inte sluta spinna runt runt. 
 
Innan jag själv fick barn var det så lätt att tänka hur man skulle göra, vad man skulle säga eller hur man skulle agera som förälder. Man förstod inte hur en del föräldrar kunde stå ut med det där skriket i mataffärerna, varför alla åkte buss med sina vagnar ungefär samma tid eller vad det svåra var egentligen med att säga nej. 
Då var det i tanken så himla enkelt att vara den perfekta föräldern. 
 
Igår kväll föll tankarna på hur mina val i situationer kommer att påverka mina barn. Hur jag uttrycker mig, vad jag säger ja eller nej till och vad vi hittar på under dagarna. Valen jag gör är ju det jag tycker är rätt där och då, men jag vet ju inte hur det kommer sluta om man kan säga så. Förstår ni hur jag menar? Vad leder alla våra beslut till egentligen? Vi formar ju verkligen våra barn från det att de kommer ut till att de blir större och gör egna val – tanken är nästan lite övermäktig samtidigt som den är väldigt spännande. Tänk att de en dag själva kommer ha barn och antagligen tänka samma tankar. Hur kommer de själva göra?
 
Leder några av mina beslut till att de kommer syssla med en speciell sport? Till att de kommer föredra sol- eller skidsemester? Till om de kommer dricka alkohol eller ej? Till om de kommer bli charkuteriemästare eller vetrinär? Kommer de gilla att cykla lika mycket som Fredrick eller kommer de vilja springa som mig? 
Hur kommer våra barn vara när de blir äldre? 
 
Vad tror ni? Vilka val tror ni kommer påverka våra barn mest? 
 
Kram. 

// Bild lånad från Linneas blogg. //
 
Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

6 comments

Svara

Intressant läsning

Svara

Oj, finns många situationer där jag önskar jag hade reagerat annorlunda eller kunnat hantera på ett bättre sätt tex. Jag funderar inte så mycket på det före, utan jag är väl lite mer efterklok många gånger tyvärr.
Men ett tankesätt som jag har lärt mig på senare tid som mamma är att "välja mina strider" om det kommer till lite svårare situationer eller där barnen kanske ska trotsa lite extra 🙂 Förut så var jag mer spontan och reagera därefter, men nu undviker jag det och istället tänker jag mig för hur jag ska hantera det.

Nu är det mer kring tråkiga situationer jag tänker på 🙂 Men jo, ibland försöker jag reflektera.

Svara

Hahaha, visst blir det så med tiden? Att man verkligen väljer vad man är redo att argumentera om? Känner verkligen igen mig 🙂 Kram <3

Svara

Intressant! Det där är inget jag har tänkt på, utan jag tänker mer vad jag kommer säga, visa och göra för mina barn som gör att de snappar upp de bra sidorna, lär sig att uppskatta andra, säger tack och så vidare 🙂

Svara

Jag tycker det är så himla viktigt att kunna tacka och visa uppskattning – där håller jag verkligen med dig att det är något jag också kommer försöka trycka mycket på 🙂 Kram <3

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *