Hej allihopa! 
 
Mår ni bra? 
Ni kommer inte tro mig när jag berättar om min gårdag. Ni som följt mig lite längre vet att jag har åderbråck som uppkommit under graviditeterna. Så fort barnen kommit ut så har dessa minskat, men de har också blivit värre för varje graviditet så igår uppnådde de någon slags topp i smärta. Min högre fot började sticka och jag blev riktigt orolig. Jag har rätt så hög smärttröskel, men det här kändes verkligen inte okej. 
Jag ringde vårdcentralen och de bad mig åka till Östra Sjukhuset för att få det kollat.
Så jag åkte till akuten  – rädd för att det skulle vara en propp eller liknande som skulle kunna skada både bebisen och mig. 
 
Jag kommer dit, tar en nummerlapp och det blir snabbt min tur. 
-”Det här kommer läkarna inte göra något åt.” 
-”Men du har ju själv inte ens kollat på det?” frågar jag sköterskan fundersamt.
-”Nej, men du måste gå till din vårdcentral för att de sedan ska skicka en remiss till rätt instans.” 
Jag blev rätt mållös och tackade för mig innan jag åkte tillbaka till stan och till vår vårdcentral. 
-”Läkarna har gått hem för dagen här, men jag tycker du ska gå till din jourcentral – det ser ju lite märkligt ut. De öppnar om 4 timmar”. Foten var blå längs med hela sidan och gjorde ont.
Supertrevlig sköterska och jag tackade återigen för mig innan jag begav mig hemåt. Vi passade på att ta ut barnen på lite pulkaåkning, jag och Fredrick.
-”Varför går du inte förbi Minutkliniken och frågar?” 
Det hade jag inte ens tänkt på. När pulkaåkningen var klar så tog jag mina steg ner till Nordstan. 
-”Gå till din jourcentral.” sa hon kort och gott. ”De kommer ge dig en tid på akuten för ev. röntgen om de tycker att det behövs”
Nu var klockan mycket och jag gick hem för att äta middag med Fredrick och tjejerna. Jag visste inte var jag skulle ta vägen eller göra. 
Efter maten ringde jag 1177 och de hänvisade mig också till vårdcentralen, men jag var så trött att jag somnade på soffan. Alldeles utmattad. När jag vaknade lindade jag foten, men två gånger inatt så har jag vaknat av stickningarna. 
 
Om en liten stund ska jag bege mig till vårdcentralen och hoppas på att de kan göra något där. Jag är inte den mesiga typen, men känner att det här är nödvändigt.
Hellre få ett ”det är ingen fara” och gå därifrån än att inte gå dit alls och det skulle visa sig vara något. 
 
Håll en tumme för mig, snälla. Det här är väl inget farligt? 
 
Stor kram till er och ha en fin lördag!  <3
 
Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

11 comments

Svara

Men oj, det är så tråkigt att bli runt skickad på det viset. Inte ok!! Men jag har alltid blivit hänvisad till attenatalen på östra så fort jag haft något symptom efter v 22. För tydligen ska man vända sig dit om man är gravid. Hoppas du får träffa en läkare som tar dig på allvar idag!!!!!

Svara

Där har du en poäng – jag har inte ens tänkt på attenatalen. Tack för tipset! Stor kram <3 !

Svara

Men herre gud liksom. Stå på dig helt eneklt säger jag bara. Man vet om sig själv ju mer än andra. Jätte fina bilder på din söta dotter 🙂

Svara

Men Gud! Hur kan de skicka runt dig på det viset?!?! Särskilt när de ändå trodde du skulle till akuten tillslut ändå. Men håller med nån här ovan, åk till antenatal på Östra!

Svara

Tråkigt att bli runt skickad över halva stan utan att få någon hjälp! Hoppats att det löst sig nu och inte var någon fara!

Svara

Usch vad läskigt men vad skönt att höra att inget var galet ändå!! Kram!!

Svara

Usch vad läskigt men vad skönt att höra att inget var galet ändå!! Kram!!

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *