Hej!

Jag måste fråga er – det här med barnkalas. Igår satt vi och pratade om hur det kan vara lite senare i livet för våra små – just när det gäller kalas och inbjudningar.

Min största farhåga i livet är att något av barnen ska känna sig ensam. Jag önskar dem så mycket kärlek, värme och kompisar som alltid kommer stå vid deras sida. Vänner kommer och vänner går, men jag hoppas aldrig att de kommer känna sig övergivna eller svikna. Och det är svårt såklart. Jättesvårt.

Vi pratade om hur en del barn fått vara utan den där kalasinbjudan, hur alla pratar om vad de gjort i helgen hemma hos nog men att den där flickan/pojken inte fick vara med. Tänk hur ensam han/hon kände sig när man fick vara utan ett inbjudningskort – när man helt enkelt blev utfryst och inte fick komma in.

Föräldrarnas ansvar

Som förälder tycker jag faktiskt att det är ens skyldighet att lägga sig i den här frågan för barn vet sällan konsekvenser av en handlig och har inte riktigt den förmågan att sätta sig in i någon annans situation. Man förstår helt enkelt inte hur någon kan känna om man blir utfryst i något som är så kul för en själv.
Jag tycker personligen att man ska ‘hjälpa’ barnet att bjuda in till sina kalas. Att man kanske antingen bjuder ett fåtal, hela klassen eller helt enkelt bara kompisar utifrån. Eller en blandning mellan ett par från klassen och ett par utomstående. Men att bjuda alla utom 1 eller 2 – det tycker jag är mobbning.

Kalasakuten

Emma berättade om Kalasakuten – en grupp på Facebook där man kan skriva och ‘leta kompisar’ som kan vara med på ens eget kalas eller om man kanske har det där barnet som aldrig blir bjudet. Jag tycker tanken är så himla fin och det är så härligt med människor som ens kommer på denna tanke att hjälpa andra barn på olika sätt. Tack till er!
Hon sa också att hennes egen riktlinje är att bjuda lika många barn som barnet fyller – det är något jag kommer gå efter till nästa kalas! Då hinner barnen leka med varandra och alla kan känna att de får vara med.

Vad tycker ni i den här frågan? Hur många är okej att utesluta från klassen om man bjuder därifrån? Hur många tycker ni är lagom att bjuda? Och hur mycket är okej för dig att lägga dig i när det kommer till inbjudningarna? 🙂 

Kram.

kalas kalas kalas kalas kalas kalas

Känn dig aldrig ensam lille vän <3

Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

8 comments

Svara

När jag var liten( många år sedan) fick vi varje år bjuda närmast kompisarna. När vi fyllde 10 år slogs det på stort då bjöds hela klassen in. Samma har jag gjort med mina barn och dem gör samma när barnbarnen fyller år. Alla tycker det fungerar bra och alla i klassen gör samma.

Svara

Vår dotter har haft ett par kalas nu där hon haft kalas med kompisar och vi har bjudit de som hon faktiskt umgås med. Då är det några från klassen och sen barn till våra vänner. Har aldrig varit några problem kring detta och hon själv har aldrig varit ledsen eller nämnt nåt om att hon inte har blivit bjuden.
Här får man inte lämna inbjudningskort i skolan, utan man får tex sms:a eller skicka kort via posten. Visst, barn pratar säkert om det ändå i skolan, men vi har ännu inte stött på nåt problem.
När jag var barn så bjöd vi alla barn på orten, de som jag umgicks mest med. Jag är uppväxt på en liten ort på landet och där kände man ju alla 🙂

Svara

Bjud hela klassen eller bara det kön barnet tillhör eller bara barnets absolut närmsta och bästa vänner. Så fungerar det där vi bor och alla vuxna och barn är införstådda med det här.

Svara

Varför skulle det vara mer okej att bjuda alla barn med samma biologiska kön, men utesluta de andra? Är det då okej att mitt barn bjuder de 12 av 17 barn som har manligt könsorgan i klassen? Fem av sjutton skulle då inte bli bjudna. (För övrigt undrar jag vilka suspekta kalaskekar som skall lekas där könet är avgörande? ;))

Ett av mina fyra barn är väldigt könsöverskridande och identifierar sig, vad jag vet, varken som pojke eller flicka. Med den här logiken är det alltså okej om mitt barn aldrig skulle bli bjudet på något kalas.

Svara

Jag tycker man bjuder alla eller ingen. Det måste vara det värsta som finns att gå till skolan och höra sina klasskompisar tala om kalaset och känna att man inte fick vara med. Personen som inte blir bjuden blir inte bara utanför på kalaset utan även utanför de dagarna efter i skolan osv.. Dessutom tänker jag såhär, barnet/barnen kan få nya vänner ifall man bjuder de som de inte umgås lika mycket med i skolan. Dessutom är det ofta bara en eller två personer som INGEN umgås med i klassen som aldrig blir bjuden på kalas ifall alla bjuder de som barnen umgås med. Hoppas du får en bra dag! 🙂 // Petra Elisabeth

Svara

Man bjuder antingen de närmaste kompisarna som barnet umgås mest med eller hela klassen.
Men var uppmärksam så det t ex inte blir att om klassen har 10 tjejer och bara 9 blir bjudna – då anser jag att man bjuder även den sista tjejen – annars hamnar hon utanför ännu mer.

Svara

Jag kanske inte är rätt person att kommentera, jag har inga barn själv men detta inlägget upp på Facebook så kunde inte låta bli att läsa. Däremot så tänkte jag mycket på detta när jag var barn, hade inte många vänner, killarna mobbade mig medan tjejerna var mest upptagna med dem som det hade rid och fotbollsträningar med, aktiviteter jag inte var med på.

Min föräldrar hade detta upplägg, antingen bjöd jag hela min klass, pojkar och flickor eller så hade jag det som var allra populärast då, tjej middag och då bjöd jag tjejerna i min klass, vi var 4 inkl mig och i parallellklassen var det 5 tjejer så det var liksom lagom för ett kalas. Eftersom jag hade mobbare bland killarna vart det tjejmiddag och det var alltid jättekul även om det inte var tjejer jag umgicks med i skolan direkt. Detta var mellan 8 och 12 år. Hade inte kalas varje år då jag fyller på sommaren när folk är bortresta och föräldrar som jobbade hela somrarna 🙂

Svara

Jag hade det som Louise ovan, med den skillnaden att mina föräldrar hade upplägget att faktiskt aldrig bjuda in någon alls, så jag hade aldrig kalas utan blev firad hemma av mamma och pappa (mest mamma) och sådär var det långt upp i tonåren – inga kalas. Jag blev förstås heller aldrib bjuden till andras kalas eftersom jag aldrig bjöd själv. Jag tänker nu i femtioårsåldern såhär att många av de bästa vänner folk har, är deras barndomsvänner. Man kan inte på förhand veta vilka av alla barnen i klassen som kan bli de bästa ”barndomsvännerna” till ditt barn i framtiden, när barnet blivit vuxet. Då är det bäst att bjuda så många som möjligt. Det är allmänt känt att det är svårt att skaffa vänner som vuxen, de flesta umgås mest med gamla kompisar, och ju fler ”barndomsvänner” man har haft, desto större mängd av personer kan man ta upp kontakten med senare i livet – om man skulle behöva det.

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *