Nu är det dags för min tredje förlossningsberättelse!

Idag är vår lilla tös hela 5 dagar. Hennes storasystrar avgudar henne och vill mest mysa hela tiden, även när hon själv bestämt sig för att sova, haha. Så mycket kärlek – det kanske inte räcker med 3 trots allt? 😉

Efter 5 dagar känns det lagom med en förlossningsberättelse. Här kommer vår!

”Det är lördag morgon den 13 maj och jag vaknar med en känsla av molande träningsvärk i magen – precis som jag gjorde när det var dags för Julia att komma till världen. Vi var bjudna på konfirmation klockan 13 och Fredrick var ute och cyklade när klockan slog 10:30 och jag förstod att något faktiskt var på gång. Jag smsade honom och han kom hem för att duscha. Vi var fortfarande inställda på konfirmationen och min syster kom förbi klockan 12 för att åka med oss dit. När hon kom innanför dörren fick jag dock gå på magkänslan och jag vågade inte åka hemifrån om det skulle sätta igång på riktigt. Istället åkte Elise med henne till kyrkan och mamma kom hem till oss för att ta hand om Julia. 

Under tiden vi inväntade mamma så ringde jag Östra Sjukhuset för att se hur det såg ut med plats. Mölndal hade lagt ner vid det här laget och Östra var det absolut närmsta för oss. Tänk om vi skulle behöva åka till Borås eller Varberg och sitta i bilen ytterliggare 30 minuter?
-”Här är det dessvärre väldigt fullt, men det kan ju gå snabbt eftersom det är ditt tredje barn så vi får helt enkelt göra plats. Du är välkommen in! Åk upp till tredje våningen och knacka på på avdelning 312.” Säger kvinnan bakom luren, en Eva som var supertrevlig och välkomnande på alla sätt.
Jag lägger på och får plötsligt två kraftiga värkar inom loppet av två minuter. Sen upphör de igen under långa perioder innan de kommer igen. Det finns absolut inget mönster i de här värkarna, tänker jag och ger upp tanken på att ladda ner något att klocka med.

När mamma kommer så drar jag fortfarande ut på det hela lite grann. Det känns inte riktigt som om det är igång än och jag känner inte att jag behöver klocka några värkar. Efter en stund sitter vi dock i bilen iallafall, möter ett par grannar som önskar oss lycka till, svänger förbi McDonald’s för att Fredrick ska få något i magen (jag har aldrig varit speciellt hungrig innan, under eller efter någon av de tidigare förlossningarna och ville inte ha något den här gången heller) och kör vidare upp till Östra. Vi får en parkering precis utanför, jag får en värk vid automaten och efteråt strosar vi vidare in.

-”Den här avdelningen är alldeles ny och vi håller på att städa rummen, men om ni slår er ner i de två fåtöljerna där borta så hämtar vi er om en stund. Säg till om det blir akut” säger sköterskan och ler mot oss. Där och då kändes det fortfarande inte som om den där ‘akuta’ delen skulle bli vidare aktuell. Vi slog oss ner, Instagrammade och pratade om att det äntligen var på gång. Jag var och är så glad att jag fick gå igenom det här med Fredrick och tanken slår mig om och om igen när vi sitter där och väntar in vår lilla tjej.

Efter 15 minuter kände jag att det hade varit skönt med lustgas. Jag har sagt det förut, men jag har rätt hög smärttröskel och hade klarat mig utan den, men det är klart det är skönt att slippa känna 100% av de där värkarna. Fredrick gick iväg och hämtade en sköterska och vi blev hänvisade till ett av rummen. 

13:40 skrivs vi in på förlossningen. Jag har fått lustgas och ber om att få se värksiffrorna på skärmen för att kunna planera in nästa dos. Jag blir samtidigt undersökt och är öppen 9 cm. Det gör mig lite stolt på något vis, samtidigt som det är en oerhörd lättnad att vara så långt fram i förlossningen. Nu är vi ju snart klara, tänker jag kaxigt.

13:55 får jag en värk och de tar hål på hinnorna så att vattnet går. Det gör mig lite nervös konstigt nog – då är det ju verkligen återvändo, haha. Som om det vore det innan, tänker jag och skrattar lite inombords.
Jag minns att Fredrick lägger ett blött papper i pannan på mig (ett riktigt tips faktiskt! Får en att tänka på något annat medan man ligger där – hur galet det än låter) och barnmorskan frågar om jag inte skulle ta och ställa mig på knä mot ryggstödet. Jag minns att jag testade det med Elise, men det var inte riktigt min grej – jag mådde fruktansvärt illa och det slutade med att jag la mig ner direkt – därför tackade jag nej även den här gången.
Hon undersökte mig igen och sa:
-”Det förstår jag att du inte vill – här är någon som vill ut!”

14:20 frågar jag Fredrick om vi ska betta på en tid när hon kommer. Hans gissning blir klockan 16 och jag kontrar med 14:40. Det roliga var att jag tänkte säga 14:30 först, men ville verka lite ödmjuk, haha. 

14:29 när krystvärkarna kommer en stund innan tänker jag att ”jag har gjort detta förr och det är ingen idé att dra ut på det” samtidigt som jag trycker på allt vad jag kan och den här tiden på dagen är hon ute. Jag var så lättad. Lättad att allt gått bra, att hon äntligen låg på mitt bröst och så förbaskat tacksam åter igen för att Fredrick stod där och hade varit ett lika beundransvärt stöd som de andra gångerna – för att jag kunde fokusera på mig medan han skötte precis allt runt omkring. 

14:35 får jag enligt journalen Oxytocin i blödningsförebyggande syfte eftersom jag blödde så mycket när Julia föddes.

14:40 kommer moderkakan.

14:42 får jag Methergin för att blödningen ska avta ytterliggare. Sen är det dags att kissa och bege sig till ner BB där jag och bebis får stanna en natt för observation innan vi skrivs ut vid lunch dagen efter.”

De säger ju att tredje förlossningen eller tredje barnet kan vara en riktig luring, och det måste jag säga att det var i vårt fall. Värkarna var inte särskilt regelbundna och vi åkte in på ren magkänsla att något var på väg.
Tänk om vi suttit där i kyrkan när allt satte igång, haha. Det hade blivit något att berätta för barnen när de växer upp 🙂

Kram.

förlossningsberättelseförlossningsberättelseförlossningsberättelseförlossningsberättelseförlossningsberättelseförlossningsberättelseförlossningsberättelseförlossningsberättelseförlossningsberättelse

Här är min förlossningsberättelse för tredje barnet – denna lilla skruttan <3

Hej på er!

Först och främst: miljoner tack för alla gratulationer som strömmat in överallt – ni är så fantastiska att ögonen tåras! Tack, tack, tack!

Igår 14:29 kom hon alltså till världen, tjejen utan namn. Hon var 53 cm lång och vägde 4100 g. En härlig förlossningsberättelse kommer i veckan när jag fått min journal och hon har gjort PKU – allt för att inte missa några detaljer 🙂 Allt som allt tog det väl 30 minuter i förlossningssalen, komplikationsfritt och nu kommer ju den stora fråga; blev vi då hemskickade efter de 6-8 timmar som man hört att man ska börja bli i Göteborg? Nej. Vi fick stanna, jag och lill-trasan. Fredrick åkte hem för att ta hand om Elise och Julia och hämtade oss först vid klockan 11:30 idag vid lunch.

Jag blödde runt 8 dl med Julia, men endast hälften igår. Dock ville de ha mig under uppsikt om ifall att och jag fick därför stanna över en natt och dela rum med en annan mamma. Man sover ju aldrig bra när man delar rum med en främling och hennes nyfödde, men det blir desto härligare att få inta egna sängen nu ikväll 🙂

Jag tänkte bara kika in och säga hej! Julia har precis bäddats ner och alldeles strax vaknar nog minstingen här hemma för mat. Det känns konstigt att Julia blivit storasyster – och helt plötsligt är hon just det; så otroligt stor.
Tjejerna har tagit emot henne med öppna armar. Elise är fantastisk och klappar henne så försiktigt, hyschar när någon pratar för högt och pratar med henne. Julia försöker göra samma sak, men henne får man ha ett extra öga på – rätt var det är så ska de bytas nappar hit och dit och hon vill hellre ha upp lill-tjejen på benen, haha. Nåja, det blir nog bra det också 😉

Hoppas ni mår superfint. Jag ser verkligen fram emot de här 2 veckorna hemma med hela familjen. Det ska bli så otroligt bra.

Stor kram!

förlossning förlossning förlossning  förlossning förlossning

Se vilka underbara rosor Fredricks föräldrar kom med idag! Alltså, ser ni?! Vilka färger! <3

Allt har gått superbra och superfort, men äntligen är lillasyster här! <3

Jag och minstingen i min famn sover över här så åker Fredrick hem och myser med storasystrarna.

Bilder och mera kommer imorgon! Stor kram och tack till alla hejarop och kommentarer överallt – ni är fantastiska!

Förlossning

Äntligen här! <3

Hej på er.

Vi har precis kommit innanför dörren och bara hunnit äta mellis än så länge. Tjejerna leker med ett nytt Frost-lego de fick dagen till ära och jag känner bara att jag är så himla värd soffläge just nu. Jag har handlat middag inför kvällen, köpt konfirmationspresent, varit hos barnmorskan och nu är den stora koppen fylld med kaffe. Det var som om någon läst mina tankar när jag såg att Vi Föräldrar-tidningen trillat ner i brevlådan – den kändes som ett bra komplement just nu!

Barnmorskebesöket gick bra och tjejerna skötte sig så exemplariskt. De lekte runt med leksakerna som fanns där inne och när det var dags för hjärtkoll och ultraljud fick de underhålla sig med min telefon. Har du också syskon som reagerar på hjärtmonitorn? Julia tycker fortfarande att ljudet är lite obehagligt.

När det var dags att mäta mage så konstaterade min barnmorska att vi fått samma resultat 3 gånger i rad och då blir man hänvisad till ett tillväxtultraljud för att kolla läget här i Göteborg. Hon var lugn och jag känner inte alls något obehag, men på tisdag ska vi dit om inte bebisen kommit.

En annan sak som kom på tal var att jag av solen i helgen fått ett munsår. Det började med att vara alldeles torrt och jag smörjde in med vaselin flera gånger om dagen, men sedan kom blåsorna.
Att ha ett munsår vid förlossningen är väl kanske inte man rekommenderar, men också något som är svårt att göra något åt. Att ha herpes under förlossningen kan leda till hjärnhinneinflammation. Det är svårt att undvika om man har vaginal herpes, men har man blåsor runt munnen så ska man (tyvärr!!) försöka att inte pussa på sitt spädbarn.
Rekommendationen jag fick var att köpa munsårsplåster så det sitter där på läppen as we speak 🙂

Nu ska jag luta mig tillbaka och tjitt-tjattra med min tjejer. Vad gör ni? 🙂

Kram.

tillväxtultraljud tillväxtultraljud tillväxtultraljud

Produktiv dag, men nu är det dags för soffläge! 🙂

Hade ni några förlossningstecken?

I brist på annat sitter jag och söker på förlossningstecken på nätet. Jag har haft en tung känsla nedåt större delen av dagen och kan inte riktigt bestämma mig för om det är järntabletternas förstoppningseffekt eller om det skulle kunna vara en hint att något är på väg. Jag gissar på det förstnämnda.

Idag har det varit superkallt här i Göteborg. Inte lika kallt som igår när det blåste så mycket, men nära nog. Jag och Julia fikade med svärmor och hennes syster under dagen innan vi rusade upp och hämtade Elise på dagis, gick hem, lekte, satte in en kyckling i ugnen och möttes av min mamma och syster som kom på spontanbesök. Det har varit en härlig dag i väntan på en bättre 🙂

Men hörrni, tillbaka till ämnet: hade ni några förlossningstecken som ni själva haft eller hört om? 🙂
Jag ska fortsätta googla lite (vill man det såhär dagarna/timmarna innan?) och även läsa lite fler förlossningsberättelser. Det är ju så mysigt!

Ha en fin kväll.

Kram!

förlossningstecken förlossningstecken

Den här tjejen har snöat in sig på grekisk yoghurt – hon älskar det verkligen! 🙂

God morgon! 
 
Vilken ruskväder det var igår – så härligt att solen lyser upp Göteborg idag. Vi tog en promenad till lekplatsen igår, men sanden blåste upp från sandlådan och Elise var inte alls förtjust i vinddraget så vi drog oss mot affären, handlade lite mat för kvällen och gick hemåt igen. Väl hemma åt vi – som ni kanske såg – pannkakor till lunch och sen lekte vi en stund på innegården istället. Vi fick även hem ett par Thule-saker som vi beställt till vår framtida löparvagn som kommer i maj och byggde ett litet hus av kartongen det kom i. På utsidan målade vi blomsterlådor, en katt och en hund och vi skar ut ett litet fönster för barnen att kika ut genom. De älskade det! Tänk att underhållning kan vara så billig 🙂 
Till middag blev det kycklingsallad med nybakt bröd – mmmmm…!
 
Idag tar vi det lugnt här hemma till en början. Jag ska passa på att raka benen och göra allt sånt där annat som man vill ha gjort innan man ska ligga på förlossningen. Haha, det är rätt galet egentligen – att jag tänker på såna saker när man ska ligga där och visa upp hela härligheten så att säga – som om man skulle bry sig egentligen? 
Nåja, det ska jag göra iallafall och sedan får vi se vad som händer resten av dagen. 
 
Vad ska ni göra idag? 
 
Ha en fin tisdag! 
 
Kram.

// Jag har en bild på Elise i min telefon och Fredrick en bild på Julia – det är så vi fördelar kärleken här hemma, haha. //
 
Det var en fråga jag fick häromdagen från en tjej som är 3 veckor ifrån sin egna förlossning och helt plötsligt så började jag fundera, gå igenom mina två tidigare förlossningar och hur känslan och tankarna spratt runt när man låg där. 
 
Är jag nervös? Är jag orolig? Är jag förväntansfull? Vad är jag egentligen? 
 
Det är en annorlunda känsla att vänta sitt tredje täta barn kan jag lova. Den 7e februari 2014 fick vi veta att vi väntade Elise. Jag minns så väl hur jag kissade på stickan när Fredrick åkt till jobbet för att jag på något sätt var så säker på ett plus och ville överraska honom när han kom hem. Den arbetsdagen var så lång för mig och det var en befrielse att få låsa till kontoret och kila iväg till Lindex där jag köpte strumpor i minsta storleken och fick dem inslagna i ett gulligt paket. Fredrick kom hem, jag hade lagat mat och räckte över paketet. Jag undrar om han förstod då? Han rev upp pappret och log mot mig – det leendet glömmer jag aldrig. Vi hade då försökt få barn i någonstans runt 10 månader och han har efteråt berättat att han tänkte ÄNTLIGEN när vi fick resultatet. Jag kan inte annat än att hålla med. Hon var så efterlängtad.
 
Sedan den 7e februari 2014 har jag varit gravid non-stop. Det blir 3 år nu lite drygt. 3 år av äta/icke äta, dricka/icke  dricka, mage/inte mage – ja, ni förstår 🙂 Nu efter 3 år känner jag mig rätt trött på att vara gravid faktiskt – om man får säga så. Och det får man. Utgången är ju fantastisk och vi kommer om 2 månader ha 3 fantastiska små flickor. Jag känner mig så lyckligt lottad att känslan är obeskrivlig. 
 
Inför förlossningarna har jag aldrig varit nervös (kanske lite, när vattnet gick med Elise – då fattade man att det var på riktigt, haha) – vilket känns konstigt att säga. Jag känner bara att jag inte kan påverka något ändå och det känns som det känns när man ligger där. 
Fredrick har varit ett helt otroligt stöd under förlossningarna och jag vet att trots att jag är borta av all lustgas så har han stenkoll – det har varit väldigt viktigt för mig att kunna slappna av och känna de tryggheten. 
Den här gången känner jag likadant, men också att det ska bli så jäkla skönt att ha den här förlossningen gjord. Jag har sagt förut att det känns som om man går och väntar på att hon ska komma ut för att sedan kunna starta familjelivet på riktigt. Hon är så efterlängtad. Vi ska bli 5. 
 
Hur känner ni som är gravida? Är ni nervösa, förväntansfulla eller är det blandade känslor? 🙂
 
Kram.
Gillade du det här inlägget? Gilla gärna genom att trycka på hjärtat här nere <3
// Att vara mamma är … obeskrivligt. <3 //
Hej! 
 
Det är en himla massa förberedelser när man ska gå igenom en förlossning. Många känner sig rädda, en del känner sig mer lost i vad man ska förvänta sig. Det går inte att förvänta sig en förlossning, men jag tänkte ändå försöka ge er lite tips på vägen 🙂 Hoppas ni gillar dem! 
 
1. Ta det lugnt. Håsa in upp dig för allt kommer gå bra. Skulle något hända under en förlossning så måste du tänka på hur många som finns där och som KAN DET HÄR. Det kanske är första gången för dig, men inte första gången för dem. Genom att andas och bara go-with-it så finns forskning på att det kan minska smärtan.
 
2. Det kommer gå. Har du någon gång sett ett klipp från någon förlossning där kvinnan skriker att det inte kommer gå? Jag skrattade åt de klippen innan, men väl på plats så sa jag samma sak. Det kommer gå – kroppen är gjord för det här.
 
3. Ät ett stadigt mål innan. Ladda gärna på dagarna kring ditt BF-datum. Precis som om du laddar upp för ett maraton. Det är ingen idé att söka på diettips under graviditeten och speciellt inte innan du ska krysta ut ditt barn. Du behöver energi! Jag åt ingenting under mina förlossningar, men desto mer innan – i veckor innan, haha. 
 
4. Tänk inte på att du kanske skiter ner dig. För det finns ingenting du bryr dig om så LITE som att bajsa på dig när du ligger där. Jag kan sträcka upp handen här – det hände mig med Elise (och Julia?) och det märktes inte. Det var Fredrick som sa det efteråt om jag inte minns rätt. Eller så började jag skratta när jag förstod vad som hänt – jag kommer ärligt talat inte ihåg! 
 
5. Förstföderska. Är det första gången du föder barn så är det troligt att du får stanna lite längre på BB. Vi stannade i måndag-torsdag och det jag är mest glad över att jag tog med är de mysbyxor som jag åkte in i, tidningar, korsordstidningar och för Fredrick som tog med dator med serier på. Bebisen kommer sova så himla mycket så du behöver lite aktivitet mellan sömnen 🙂 
 
6. Packa BB-väskan. När jag tittar tillbaka på hur mycket vi packade med oss första gången till BB så skrattar jag. Vi följde varenda lista på internet och det blev ju helt klart lite grann.. Jag tycker det kan vara bra att ta med sig saker att underhålla sig med, ett par mysbyxor, en myströja, två set till bebis, hygienartiklar och ja – mobilen typ. Du behöver inte så mycket som du tror och du kommer med största sannorlikhet strosa runt i den stora BB-dressen du får låna ändå – precis som alla andra. 
 
7. Ta med lypsyl. Det är ingen myt att läpparna blir supertorra av lustgasen 🙂 
 
8. Att sy down-under. Det känns inte – så lägg inte kraft och energi på att oroa dig för det. Slappna av – det går så himla fort och du blir bedövad extra innan. Ett tips kan vara att fortsätta ta lustgas för att döva det ännu mer.
 
9. Kalsonger/enormous troseros. Jag vet inte hur många kalsonger jag stal av Fredrick när vi kom hem och som fortfarande ligger i min låda (han lär kanske inte vilja ha tillbaka dem, haha) – men att gå runt i dem istället för string eller åtsittande hipsters var guld värt. 
 
10. Stora bindor. Fråga BB-sköterskorna om du får ta med dig ett par extra stora bindor hem. De är härligt att ha dem de första dagarna.
 
11. Förlossningsbrev. Jag tycker personligen att det här är en sak som inte behövs. För mig räckte det med vad min BM skrev in i journalen och sen flöt allt på allt eftersom. 
 
 

Foto: Alana Da Silva. 
 
Hej på er! 
 
För inte så många dag sedan fick jag vet att förlossningen i Mölndal, Göteborg, nu läggs ner helt. Kvar blir Östra Sjukhuset och kommunerna runt omkring. 
Elise föddes i september och man hade då två avdelningar på Mölndal – eller två våningar – med förlossningsrum. Det var en så kallad babyboom och vi blev uppmärksammade i förväg om att vi kanske skulle behöva åka ner till Varberg eller Borås om det var fullt.
När jag var gravid med Julia och det var dags att åka in till förlossningen fick vi höra att det – även denna gång – skulle kunna att bli ont om plats och fördelningen mellan Östra och Mölndal berodde lite på vilket tillstånd kvinnan och barnet var i. De som hade haft komplikationer eller liknande under graviditeten kom till Östra (där specialförlossning finns) och övriga till Mölndal. Vi kom till Mölndal. Detta var i december och de hade då stängt en av våningarna på sjukhuset.
 
Så min fråga är nu hur de kan stänga ner hela Mölndals förlossningsavdelning och hoppas på att det kommer fungera? Vad jag vet så har de inte ännu utökat avdelningen på Östra någonting, utan de stänger ner och planerar utbyggnad längre fram. Men nu då?
Det finns tre huvudsakliga skäl till att Mölndal läggs ner:
1) Riskerna med transporterna av för tidigt födda barn som behöver komma till Östra ska sänkas. De ska redan befinna sig på plats istället för att behöva åka ambulans genom ett tätbebyggd storstad och dess trafik.
2) Lokalerna i Mölndal anses nedslitna (det märkte jag inte av) och behöver nyttjas av annan verksamhet i framtiden. 
3) Regionen och Sahlgrenska Universitetssjukhus har en strategi att man ska specialisera de olika sjukhusen i högre utsträckning än idag. 
 
Jag förstår ärligt talat inte hur man kan lägga ner en avdelning som används dagligen och i stort sätt hela tiden. Gör ni? 
 
Jag är öppen för diskussion så ni får gärna lämna er åsikt här nedan. Vad tycker ni om att förlossningen läggs ner? 
 
Kram. 
 
Update: En liten update i den här frågan fick jag från en kompis för en stund sedan. ”Avdelningen läggs inte ner, den flyttas till Östra. Lika många platser ska finnas kvar bara att de ska finnas på ett ställe. Man har hittat asbest där förlossningen är på Mölndal och eftersom de ska bygga om så flyttar de till våren istället för våren 2018.” Så nu vet ni 🙂 Hon länkade även hit.
 
 
 

Hej!

Ni kommer väl för guds skull ihåg att följa oss på Facebook och Instagram? Följ mig så följer jag er – kommentera bara och be mig följa er!

Tusen kramar!

Skärmavbild 2016-01-14 kl. 17.51.06 Skärmavbild 2016-01-14 kl. 17.54.01