Jag vet inte vart jag ska börja. Jag hade inte ens tänkt och skriva om det här, men efter att imorse ha sett en närstående förlora sitt barn i en följd av mobbning får mig att inse att jag kan verkligen inte vara tyst längre. Jag kan inte blunda och det är min plikt som förälder att få ner det här i ord. Så gott det går iallafall.

Imorse vaknar jag av ett sms där jag får höra att denna familj förlorat sin unga son för att han blivit mobbad i skolan. Det knyter sig i magen på mig, jag mår illa och ögonen fylls av tårar.
Samtidigt tänker jag: finns mobbning fortfarande? Hur kan man inte ha lyckats utrota detta fruktansvärda hat efter så många år?

Jag tänker tillbaka på när jag skulle lämna Elise på förskolan för två veckor sedan. Elise fyller 3 år och förstår mycket mer än man tror att en treåring ska göra. Hon ser inbjudningar hänga på allas fack utom 4. De 4 inkluderar henne själv och 3 andra barn som kommer från hennes före detta avdelning. Jag förstår att de som är bjudna är kompisar sedan tidigare och att man inte kan bjuda alla – det är jag helt med på – men att hänga lappar synligt på varenda fack förutom deras tycker jag faktiskt inte är okej. Det är som att hänga klubbor på alla facken och låta några vara utan. Det är som att hänga ballonger på alla och låta några vara utan. Det är inte själva kalaset, det är att det är barn som får vara utan och som kanske undrar varför inte jag? 

Här börjar det. Här börjar uteslutningen och här börjar också mitt ansvar som förälder att lära mina barn hur viktigt det är för alla att få känna sig välkomna. Att lära dem visa kärlek, vänskap och ansvar på ett barns nivå och som de kan ta med sig senare i livet.
Jag gick en utbildning med Friends för många år sedan och det är nästan så att jag tycker det ska vara obligatorisk närvaro på en sådan kurs.
Barn förstår kanske inte att de exkluderar någon, men de förstår känslan av att exkluderas.

Låt oss nu stoppa den här förbannade mobbningen en gång för alla!
Inte ett enda barn till ska behöva må så pass dåligt att han/hon ska vilja ta sitt eget liv istället för att fira fler födelsedagar.

All kärlek till familjen ovan.

#stoppamobbning

mobbning

Låt oss få mobbning ur världen nu!

Dela gärna här: Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Du kanske också gillar

4 comments

Svara

Det är inte ok att hänga inbjudan i förskolan. När jag arbetade i förskola bestämdes det att all inbjudan skulle ske via posten eller sms till föräldrarna. Det blev då inte lika synligt vilka som blev bjudna om nu inte hela gruppen blev bjudna. Det som sker på fritiden ska inte gå via skolan. Jag tycker du ska prata med personalen. Kram!

Svara

Det var verkligen inte ok. Personalen borde inte ha sagt ifrån. Bor också i Gbg på vårt dagis o skola får man endast lämna inbjudningar i facken om alla ska bjudas. Är inte alla bjudna får de skötas utanför skola/dagis området. Jag som förälder skulle aldrig lämna inbjudningar i facken om jag medvetet visste att någon inte var bjuden.. får ont i magen av bara tanken.🙁

Svara

Nä, nu blir jag upprörd. Arbetar på förskola i Masthugget så gissar att det är ganska nära eran. Det är absolut inte ok att bjuda in på det sättet, vi förbjuder till och med barnen att PRATA om sina kalas på förskolan. Låter kanske hårt men det är ju för barnens skull, ta upp det med pedagogerna!

Svara

Jobbar som förskollärare och hos oss får man aldrig hänga upp inbjudningar om inte alla bjuds till kalaset.
Kram

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *